Idag small det rejält runt knuten. Åskan behagade äntligen visa upp sig.
Helst sitter jag i stugan när det smäller som mest men det dög bra att slänga sig i soffan i lägenheten och lyssna och titta på ovädret.
När jag var liten tyckte jag dock inte om åskan. Blev närmast skräckslagen och rusade ut till bilen så fort det började mullra.
Tur att den rädslan gick över. Och tur är det även att katten inte bryr sig för fem öre att det åskar och blixtrar. Han gör som jag och rusar till fönstret och sitter där och spejar ut.
Trots att det haglade och regnade kunde jag inte låta bli att öppna balkongdörren lite. Annars hör man ju inte ordentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar